Nordic CC Salon Tour – Stockholm 5 maj

Diskussion om framtidens pengar

FFKP Logo

FFKP - Föreningen fri kultur och programvara - https://ffkp.se


Passar på att marknadsföra ett intressant evenemang i Stockholm nästa vecka. Den femte maj är det dags för Stockholm i en Nordisk turné som arrangeras av Föreningen fri kultur och programvara och Creative Commons i de Nordiska länderna med stöd från Nordisk Kulturfond och Kulturkontakt Nord. Nedan följer inbjudan.

Information in English here

Välkommen till en diskussion om framtidens pengar. Vad tänker unga vuxna om
pengar, delning och värde? Hur kan vi skapa nya system för välstånd och
överflöd? Hur ser framtiden ut för banker och andra finansiella institutioner
i kölvattnet av den nya tekniken? Hur relaterar dessa frågor till vår egen
skapandekraft och kulturell utveckling?

Cloudberry.cc project logo

The Cloudberry Project - http://cloudberry.cc

Det är några av de frågor som våra talare Dr. Mathias Klang, Gabriel Shalom
och Jay Cousins kommer att beröra under en kväll i Stockholm den 5e maj.

Föreläsningen är en del av en Nordisk turné arrangeras av Föreningen fri
kultur och programvara och Creative Commons i de Nordiska länderna med
stöd från Nordisk Kulturfond och Kulturkontakt Nord.

Var: Stallet, Stallgatan 7 (nära Nybroviken)
T-banestation Kungsträdgården (blå linje) eller Östermalmstorg
(röd linje).
När: 5 maj kl 19.00
Besökare med funktionshinder kan komma in via bakdörr från Blasieholmstorg. Kontakta gärna Stallet så kommer någon att öppna. Telefon till Stallets kassa är 08-407 17 89.

Efter föreläsningarna, ca 21.00, går de som är intresserade vidare till
The Bull and Bear Inn i Gamla Stan (Birger Jarlsgatan 16) för att fortsätta
diskussionen.

Gå gärna med i vårt Facebook-event:
http://www.facebook.com/event.php?eid=126814044060506

Facebook-proxy för er som inte har FB-konto.

Den engelska webbsidan med information om den Nordiska turnén finns på
http://cloudberry.cc/tour

Talare

Creative Commons - Logo

Creative Commons - http://creativecommons.se


Dr. Mathias Klang är Svensk projektledare för Creative Commons, en
organisation vars syfte är att hjälpa de som skapar och vill dela med
sig (helt eller delvis) av sina kulturella verk. Han är också verksam
vid Göteborgs Universitet och Högskolan i Borås där han intresserar sig
för upphovsrätt, demokrati, mänskliga rättigheter, censur, yttrandefrihet
och etik.

Gabriel Shalom är en videomusiker, direktör och kreativ producent verksam i
Berlin. Han är en regelbunden skribent i bloggar om framtidens bio och
gästföreläsare på audiovisuella trender i London, Berlin och São Paulo.
Sedan 2009 är han adjungerad forskare på Berliner Technische Kunsthochschule
och var innan dess på ett residens vid Centrum för KOnst och Mediateknologi
i Karlsruhe.

Jay Cousins brinner för att koppla samman idéer, tankar, människor och
projekt. Han är en av grundarna till Open Design City, ett utrymme och
verkstad där medlemmarna tillsammans arbetar med att skapa produkter,
objekt och allehanda materiella ting. Han har ett starkt intresse för
gruppen som en skapande kraft.

Annons

Apropos förlängningen av närstående rättigheter

Hittar via Duke en gammal rapport som kan beskrivas som följer: a UK-government commissioned review of IP laws conducted in 2005-2006.

Andrew Gowers fick för fem-sex år sedan uppdraget av the Chancellor and the Secretaries of State for Trade and Industry, and Culture, Media and Sport att utreda huruvida immaterialrättssystemet var bra som det var, eller om det behövde ändras för att möta ”an era of globalisation, digitisation and increasing economic specialisation.”

Gowers kom fram till att, ja, det är bra som det är. Men några punkter av systemet går rapporten med på att ändra, varav jag gillar den här:

Improving the balance and flexibility of IP rights to allow individuals, businesses and institutions to use content in ways consistent with the digital age.

Denna rapport aktualiseras nu när EU är på väg att behandla en eventuell förlängning av de närstående rättigheterna för fonogram från dagens 50 år till 70 (eller 95 som det först föreslogs). Många jurister och andra har kritiserat förslaget redan men den gamla Gowers-rapporten listar de argument som fördes fram av några av förespråkarna (British Phonographic Industry et al.) för förlängning och besvarar dem med motargument ett efter ett.

Här är argumenten för förlängning:

(1) parity with other countries; in the USA, sound recordings are protected for 95 years. In Australia and Brazil the term of protection is 70 years;
(2) fairness; currently composers have copyright protection for life plus 70 years, whereas performers and producers only have rights for 50 years. Such a disparity is unfair;
(3) extension of term would increase the incentives to invest in new music; the ‘incentives argument’ claims that increasing term would encourage more investment, as there would be longer to recoup any initial outlay;
(4) extension of term would increase number of works available; copyright provides incentives for rights holders to make works available to the public as it gives rights holders a financial incentive to keep work commercially available; and
(5) maintain the positive trade balance; the UK has an extremely successful music industry. The UK industry has between a 10 per cent and 15 per cent share of the global market. In 2004, the UK sector showed a trade surplus of £83.4 million, earning £238.9 million in export incomes.

Gowers rapportteam tog Centre for Intellectual Property and Information Law (CIPIL) at Cambridge University till sin hjälp för att utvärdera förslaget om förlänging med en ekonomisk analys.

Motargumenten kan sammanfattas (min tolkning):

Argument: Extension achieves parity with other countries
Motargument: Extension is not harmonisation, because terms are different in many other ways and not comparable.

Argument: Performers and composers should have equal protection
Motargument: Fairness applies to society as a whole

Argument: Extension will increase the supply of new music
Motargument: Extension will not increase incentives, Most recordings do not sell for 50 years

Argument: More music would be available to consumer
Motargument: Works in copyright are less available

Argument: The UK’s trade balance would improve
Motargument: Increasing term will damage the UK balance of trade, and cost businesses that play music, for example hairdressers, old people’s homes, local radio and internet service providers (ISPs).

Läs gärna stycket i rapporten och reflektera över argumenten och motargumenten. Vilka är giltiga? Ogiltiga? Gäller de idag, fem år senare?

Bifogar relevanta sidor ur Utdrag ur Gowers Review of Intellectual Property (PDF) (ISBN: 978-0-11-84083-9) från 2006 (4.20 Sound recording term – och framåt).

Copyright disclaimer:

© Crown copyright 2006
Published with the permission of HM Treasury on behalf of
the Controller of Her Majesty’s Stationery Office.
The text in this document (excluding the Royal Coat of Arms
and departmental logos) may be reproduced free of charge
in any format or medium providing that it is reproduced
accurately and not used in a misleading context. The material
must be acknowledged as Crown copyright and the title of
the document specified.

Säg det i toner

Som boende i Göteborg och utan innehav av bil, är man lämnad åt kollektivtrafiken för att ta sig mellan bostad och arbetsplats. Kollektivtrafiken här sköts (nåja) av Västtrafik och dras vintertid av en del förseningar, inställda tåg och andra problem.

Men Västtrafik är juste nog att erbjuda en resegaranti för det fall de inte uppfyller sitt servicelöfte om att hålla tiderna. Är man mer än 20 minuter sen, så är man berättigad ersättning. Det är ändå en tröst.

Nu har denna vinter dock varit extremt besvärlig för oss kollektivtrafiktrafikanter, åtminstone vi som åker med pendeln som trafikerar Kungsbacka-Göteborg. Förseningar och inställda tåg har varit legio och inte sällan uppfyller förseningarna kraven för att få ersättning medelst resegarantin. Detta har lett till nya förseningar, denna gång för utbetalningen av resegarantin som blivit flera veckor försenad pga mängden anmälningar. Naturligtvis borde Västtrafik inrätta en resegaranti-garanti och utlova ersättning för det fall en utbetalning blir mer än en månad sen, i enlighet med Konsumentverkets regler (samma regler gäller för kollektivtrafik som för tåg).

Nåväl. Jag insåg efter ett tag att jag faktiskt borde tänka på hur man formulerar sig och vem mottagaren av ett klagomål faktiskt är. Trots att jag var och är evinnerligt trött på tillståndet bör jag se människan i andra änden av min kommunikation.

Efter att ha skickat in ett antal resegarantier började jag således tröttna på min egen irriterade ton och faktiskt tycka synd om dem som fick sitta och läsa dem. Jag beslöt mig för att ändra strategi. Sedan en tid tillbaka skriver jag i fritextfältet under ”Beskriv varför du bedömde att du skulle bli mer än 20 minuter försenad” mina förklaringar och synpunkter i versform. Allt för att göra såväl klagandet som arbetet för Vässtrafik mer uthärdligt (med reservation för min usla poesi då).

Här kommer ett axplock resegarantier på vers:

1. Limerick:
Det var ett trafikföretag från Götet
som gjorde mig sen till mötet
I tabellen jag såg
det skulle komma ett tåg
Gick jag på det? Är jag helt bakom flötet?

2. Hexameter:
Tåget är ofta försent och bussen å spårvagnen också
Väntan blir svinkall och lång
Om vintern då iskylan biter

3. Haiku:
Vintertidtabell
Vad skiljer den från sommarns?
Vart fall lika kass

4. Sapfisk strof:
Visst var tåget senkommet vanan trogen
Ständigt denna tråkiga olat drabbar
Värst vad dålig Västtrafiks service framstår
Otroligt urkasst

5. Rim (Tåget körde in på fel spår och fick backa och växla å ha sig så jag missade anslutningsbussen)
Att ett tåg blir sent må vara hänt
Men det känns ju ej helt kompetent
när vårt lok kör snett å svänger fel
på ett spår bredvid, det säger en del…

6. Rim:
På frågan varför jag trodde mig bli sen
jag hjälp av väderleken tar
Är det köldgrader ute, så lite som en
Ja, då pajar tåget, blir mitt svar

CC-BY-SA Majestatis Pluralis 2011

Förslag till musik för morgonsamling i skolan

Via Neo-Mattias $vensson på twitter hittar jag följande intressanta personporträtt av en kristdemokrat.

Jag respekterar religionsfriheten och andra människors tro. Just därför höjer jag på ögonen när kristdemokraten föreslår följande:

Skolan är en viktig politisk fråga för mig. Och där vill jag också lyfta fram religionens betydelse. Förut fick kyrkan hålla i konfirmandundervisningen på skoltid, så är det inte nu längre. Förut bad eleverna en morgonbön, så är det inte heller nu längre. Jag tycker att det hade varit jättebra om skolan kan införa detta igen. Skolbarn borde inte lyssna på Iron Maiden, det hade varit trevligare om de kunde lyssna på Tryggare kan ingen vara, eller någon annan psalm som präglat vår tro.

Jaha. Ok då. Men i så fall föreslår jag att man följer upp trygga räkan med följande peppiga morgonhymn, bara för att balansera det hela lite.

Jag har ingen aning om vad PP har för åsikter om morgonmusik i skolan men någon jävla balans får det vara.

Hallowed by whose name, now?

Bildbloggar ett slag

INTERNET WILL NOT BE ANOTHER TV

Kabel-tv-internet?

Internet no serà otra Tv by Miguel Brieva is licensed under a Creative Commons Reconocimiento-Compartir bajo la misma licencia 3.0 España License.

Se bilden högupplöst.

Upp till kamp emot dekadansen!

Idag vill jag uppmärksamma Annelie Enochson för dennas enträgna kamp mot dekadans och för viljan att sätta familjen ™ först, tillika dennas tydliga markering för det monogama heteronormativa äktenskapet!

Annelie har ryggrad och moralisk tyngd nog att våga säga sanningen ™ om dekadansen och det förfall som vissa ägnar sig åt under skydd av onödiga lagar som hets mot folkgrupp ™. Annelie, hon förstår hon, att om man omfattar alltfler folkgrupper så urholkas ju lagen, medan de med den rätta läran ™ ju står helt utan hatskydd!

Därför tar vi alla varandra i handen, och sänker huvudet i en bön ™ och ägnar Enochson och hennes marginaliserade folkgrupp ™ några kärlekens tankar.

Amen!



Filterdebatten

Nyss hemkommen från debatten om filtrering mot barnporr måste jag tyvärr konstatera att debatten utvecklade sig precis så som man kunde föreställa sig i förväg.

Delvis rådde det stor begreppsförvirring. Syftet med filtret sades från polisens håll vara att skydda brottsoffren, barnen som utsatts för övergrepp, från att kränkas och skadas igen och igen när övergreppen sprids och konsumeras via nätet. Detta kan nog alla sympatisera med, det finns ju ingen som i debatten säger sig vilja vare sig ha kvar barnporr på nätet eller försvara konsumtionen därav. Men man försvarade också att man filtrerade även sådana bilder man bedömde att lagen klassar som barnpornografi som till exempel tecknade bilder och filmer, eller olika bilder där man klätt ut någon till barn.

Detta var ju olyckligt, eftersom det debatten borde handla om är hur man stoppar spridningen av dokumenterade verkliga övergrepp, och inte vilka slags bilder och filmer som i övrigt klassas som barnpornografi utan att någonsin ett barn råkar illa ut (som i fallet tecknad serie). Visst är det en intressant och kanske angelägen diskussion men för mig är det ett sidospår man kan diskutera i andra sammanhang.

Vidare berättade man att det svenska filtret är frivilligt och regleras i ett avtal mellan rikskriminalen och de i avtalet anslutna internetoperatörerna. Rikskriminalen behandlar bara inkomna anmälningar, konstaterar om det är barnpornografi enligt svensk lag (med alla gränsfall enligt ovan) och lämnar i förekommande fall över ”länken” till operatörerna som lämnas att blockera på det sätt de tycker är lämpligt.

Jag fick inte klart för mig hur filtreringen fungerar rent tekniskt, t ex vilken granularitet det är; är det enstaka bilder? Enstaka sidor på en sajt? Enstaka sajter, eller hela domäner? Är det IP-nummer (som ju mycket väl kan innehålla mängder med hela sajter)? Eller hela IP-block? Det verkar dock röra sig om ett DNS-filter som då torde blocka hela sajter.

Oscar Swartz berättade om när han för några år sedan gick igenom 300 av cirka 3000 ”sajter” som fanns med på den då läckta listan. Enligt Oscar fanns inga dokumenterade övergrepp på verkliga barn med, men en massa tecknade serier samt en del tvivelaktiga bilder på barn i olika mundering och positioner (vilket ju kan uppfattas som osmakligt i sig). Enligt Oscar finns de verkliga övergreppen på material som endast finns på slutna pedofilnätverk och inte öppet på webben. Poliserna (Sellström från rikskrim och Anders Persson från Interpol) höll inte med. De vittnade om att det visst fanns massor med ”barnporr” öppet på nätet.

Oscar gjorde flera försök att nyansera begreppet barnporr genom att skilja på faktiska dokumenterade övergrepp mot barn och sådant som poliserna bedömer som barnporr i lagens mening men är serieteckningar osv. Det gjorde att debatten kändes lite splittrad och förvirrad och faktiskt lite ohederlig eftersom man satt med den mentala bilden av övergrepp i huvudet men inte visste om de pratade om osmakliga serietidningar eller bilder på sådana verkliga övergrepp.

Själv hade jag uppskattat om debattörerna hade kunnat säga ”dokumenterade övergrepp på barn” när de menade just det, och ”övriga barnpornografiska filer” när de menade det. Själva debatten kring vad som ska räknas in i den senare kategorin är som sagt intressant och viktig men faktiskt inte en debatt som bör föras som ett sidospår i just debatten om filtrering.

Den enskilt största grodan stod dock Sellström för. Först försvarade han att själva listan på blockerade ”sajter” är hemlig, eftersom man annars, menade han, skulle förse intresserade med en instruktionsbok för att få tag i barnpornografi. Men lite senare kläckte han ur sig det mycket märkliga i stil med:
UppdateratNipe har hela citatet från videoinstpelningen;

Det finns till exempel massor med torrenter till barnporr på The Pirate Bay. Och det är inte särskilt svår att söka fram det där. Fortfarande så kan man hitta barnpornografiskt material på Thepiratebay. Att säga att det inte går att hitta .torrenter som är barnpornografiska på Thepiratebay det är också helt befängt.[…]För det är jätte enkelt att hitta sådana .torrenter skulle jag vilja påstå.

Först försvarar han att listan på vad som är blockerat ska vara hemlig för att inte sprida pornografin. Sedan talar han om var man mycket enkelt kan finna (torrenter till) barnporr. Och han blockerar inte sajten i fråga.

Antingen ljuger han och hittar på att det finns torrenter till barnporr på The Pirate Bay. Eller så talar han sanning och vet alltså om det, talar om det för alla intresserade och låter bli att blockera sajten ändå. Vilket som är värst eller konstigast vet jag inte.

Jag gick efter debatten fram och frågade honom om jag fick citera honom på det där. Det finns ju visserligen inspelat på video och kommer sändas i Kunskapskanalen, men ändå. Han såg lite besvärad ut när jag lade fram det som ovan, att han först fördömer tanken på att tala om vad som blockas och sedan talar om var man kan få tag i barnpornografi som inte blockas alls. Han förnekade inte att han sagt så och förbjöd mig inte precis mig att citera honom. Han menade dock att det var avtalets fel. Ni vet avtalet som rikskriminalen och vissa operatörer skrivit under. Vad konstigt att avtalet de tagit fram gemensamt för att stoppa spridningen av barnpornografi hindrar honom från att stoppa spridningen av barnpornografi.

Mig veterligen är det också så att just torrenter till barnpornografiskt material är sådana torrenter som operatörerna på TPB också tar bort när de uppmärksammas på dem. Varför Sellström låter dem ligga kvar, ofiltrerat och berättar om det blir då en gåta.

Anders R Olsson menade att filtreringen är censur på samma sätt som om någon bytte ut eller blankade ”sidan 3 i din morgontidning”. Jag måste säga att jag faktiskt ogillar att man kallar filtreringen och blockeringen för censur. Det skapar en del problem faktiskt och det främst retoriskt. Jag ska försöka sammanfatta varför jag tycker så i det följande.

1. Analogin med censur i traditionell mening haltar

Oftast när man talar om censur, så är det fråga om en förhandsgranskning innan publicering sker. Nationalencyklopedin skriver om censur:

[…]förhandsgranskning av innehållet i kommunikationskanaler som t.ex. tidningar, böcker, filmer, radio- och TV-program[…]

Wikipedia beskriver censur enligt följande:

Censur är att genom förhandsgranskning hindra information från att nå allmänheten. Tidningar och andra massmedier kan censurera sig själva, så kallad självcensur, men oftast syftar ordet på statlig censur. Sådan censur bedrivs vanligen av statliga myndigheter eller annat statligt organ och är som regel lagstadgad.

Internet fungerar mycket annorlunda än sådant som vanligtvis censureras så som tidningar, radio, tv, filmer och litteratur. Ingen har till exempel förhandsgranskat den här bloggposten innan jag publicerar den. På samma sätt fungerar publicering av hemskheter så som övergrepp på barn. Granskningen sker inte centralt utan staten letar upp eller får tips om olagligheter och försöker först sedan hindra åtkomst. Det förekommer säker också att organisationer aktivt letar upp olagligheter och tipsar staten om dem.

2. Begreppet censur i traditionell mening riskerar urvattnas

Om vi förutsätter att filtret endast syftar till att hindra åtkomst till dokument av övergrepp på barn, så som hävdas från förespråkarnas håll, och att filtret endast också innehåller dessa typer av sidor så är den reella effekten att olagliga dokument på övergrepp hindras nå folk som inte aktivt kringgår filtret. Detta är naturligtvis väldigt annorlunda jämfört censur av t ex åsikter, propaganda eller information. Om vi kallar blockering av olagliga och på många sätt avskyvärda bilder och filmer för censur, så riskerar vi urvattna den censur som mindre demokratiska stater utövar mot befolkningen eftersom censur i diktaturer slår mot obekväma åsikter många gånger och inte strikt mot olagligt material.

Om ett träffsäkert filter (som sagt, vi förutsätter här att filtret verkligen är tillräckligt precist och fungerar) stoppar dessa sidor, och endast dessa sidor, så kan man nog tycka att det är en ganska liten inskränkning av informationsfriheten på ganska goda grunder, jämfört åsiktscensur osv.

3. Att det skulle vara censur kan vara en halmdocka

Om vi köper argumenten ovan att det kanske inte strikt är censur i klassisk bemärkelse, sådan censur som diktaturer ägnar sig åt, att filtrera endast vissa sidor, så blir det faktiskt ett så kallat halmdockeargument. Wikipedia beskriver det delvis så här:

Halmdockan består i att debattören först bygger en nidbild av motståndarens åsikter och argument och sedan argumenterar mot denna nidbild. De förvrängda argumenten framstår på så sätt som absurda och blir lätta att bemöta. De verkliga argumenten låtsas debattören inte ha hört. Motståndaren tvingas då lägga sin energi på att förklara vad den egentligen menar, och hamnar därmed i ett defensivt läge.

Nidbilden skulle här vara ”Men det du vill införa är ju censur. Vi vill inte ha det som i Kina.”. Man kan dock vara ganska säker på att till exempel Cecilia Malmström är en övertygad motståndare till sådan censur som den i Kina och andra diktaturer. Argumenterar vi mot internetfiltreringen som om det är censur ålägger vi indirekt Malmström och kompani med åsikten att censur är OK i vissa lägen. Malmström med flera kan nog lätt motivera att de inte alls gillar censur (i den klassiska bemärkelsen) och kan faktist vinna sympati på att de orättfärdigt belagts med den åsikten.

4. Debatten skiftar fokus från problematisering av blockering och filtrering

En ytterligare följd av allt detta är att vi i stället för att debattera vilka möjligheter och begränsningar filtrering och blockering av sidor på nätet har, hamnar i en debatt kring terminologi kring censur och yttrandefrihet. Det torde vara svårare att leda i bevis att filterförespråkarna är motståndare till yttrandefriheten än att visa att blockering och filtrering är problematiskt rent tekniskt till exempel. Under debatten märktes detta vid flera tillfällen. Man pratade om moralism kring vad som ska ”censureras” och vad som ”censureras” i andra länder redan.

Möjligtvis kan man anse att efterhandsblockering är en form av efterhandscensur men genom att använda ett laddat ord som censur tror jag vi riskerar att försvåra själva samtalet. Det är min personliga åsikt och det påverkar inte mitt motstånd mot filtreringen och blockeringen i sig. Minns hur debatten om huruvida fildelning är stöld eller inte stal fokus från större frågor som licenser, distribution av kultur, rättssäkerhet och proportionalitet. Det är på nätet lätt att gå i fällan Someone’s wrong on the Internet! och fastna i pingpongdiskusioner ”stöld – inte stöld, censur – inte censur” i stället för att lyfta blicken.


Avslutningsvis så tycker jag debatten var besvärlig då bägge sidor1 2 led av ovanstående problem och andra. Förespråkarna stod för märkliga åsikter som att ”det är ok att oskyldiga döms om vi så kan rädda ett liv” eller ”ja, interpol kan tänka sig en utveckling där man förbjuder anonymisering och kryptering, det är en ständig katt-och-råtta-lek mellan polisen och brottslingarna” Se Tors kommentar nedan..

Jag kan tycka att man försökte skapa otäcka bilder i huvudet på åhörarna av typen ”analvåldtäkt på småbarn” för att sedan argumentera för blockering. Risken är naturligtvis att man som åhörare är beredd att acceptera vilka motåtgärder som helst med en sådan bild för ögonen. Vidare tycker jag att polisen gör det lite lätt för sig när man avfärdar farhågor om att andra saker än barnpornografi kommer leta sig in på blocklistorna med ”Vad skulle väl vi ha att vinna på det?”. Det är ganska lätt att tänka sig saker som poliser och andra tjänstemän skulle kunna vinna på att tänja på gränserna. Syftet med transparens och kontroll av myndigheter är just att få bort misstankar om korruption. Som sagt, att hindra pedofiler från att finna barnporr verkar inte vara syftet med att hemlighålla listan eftersom det är OK att i TV hänvisa folk till sajter där man säger det ska vara lätt att finna sånt. Någon konsekvens borde kriminalpolisen uppvisa.

Vad jag hade önskat mig var en mer fokuserad debatt där man hållit isär olika metadebatter och kanske fört debattörerna tillbaka till huvudämnet när de seglade iväg alltför långt åt andra håll.

Just ja, vad tycker jag själv? Jag tycker blockering är ett ovanligt dåligt sätt att få bukt med barnpornografi (av alla sorter). Det är lätt att kringgå, det lägger resurser på fel sak (blocka i stället för att plocka ned och lagföra) och med dagens utformning verkar det helt saknas möjlighet att få en blockering prövad eller ens efterhandskontrollera listan. Efter utspelet om att det är lätt att finna barnpornografi på TPB kan jag inte heller säga att jag har förtroende för att kriminalpolisen har vare sig ett gott omdöme eller går att lita på, så en öppen granskning av listan är ett minimikrav för att över huvud taget införa något som liknar förslaget.

Överhuvud taget kan jag erkänna att jag är skeptisk till delvis hemliga avtal mellan staten och privata företag vad gäller något så viktigt som infrastruktur för kommunikation.

Rättssäkerhet för vuxna

Dagens Dokument inifrån om rättsinstansernas glidning åt att se mellan fingrarna med våld mot barn var plågsamt att se.

För mig är det tydligt att vårt samhälle glider allt djupare ned mot den punkt där barn blir rättslösa, misstrodda och svikna av vuxenvärlden.

Vår regering värnar säkert barnen. Men när domare dömer vuxna som slagit barn till lägsta straffnivå på grundval av påhittade förmildrande omständigheter utan stöd i lagen, ja då undrar jag om man ens börjat i rätt ände? Även Rädda Barnen reagerar.

Är rättssäkerhet för barnen en fråga för Piratpartiet? Ja, om vi börjar med att kräva rättssäkerhet i allmänhet så följer ju därav att lagen ska följas i rättssalen. Då kan vi inte godta hittepåparagrafer om provokation, som i ett fall som tas upp i programmet där en dotter provocerar fadern genom att inte lyda och får tåla att bli misshandlad, när lagboken talar om något helt annat (”om brottet föranletts av någon annans grovt kränkande beteende”). Vi kan inte godta en ordning där misshandel av barn allt oftare döms som lindrig just därför att det var ett barn som var offret och barn kan vara provocerande.

Min uppfattning är att Piratpartiet står upp för rättssäkerheten i allmänhet och inte bara i fråga om illegal fildelning. När barnens rättssäkerhet hotas anser jag det finns särskilda skäl att reagera. Vad tycker du?

Här skulle klippet från SVT.se bäddas in men det verkar inte vilja sig.

Creative Commons på Gnutiken

Ikväll körde Gnutiken andra filmen i sin kampanj för ökad uppmärksamhet kring Creative Commons. Denna gång visades den svenska långfilmen Nasty Old People av Hanna Sköld. Läs mer på Gnutikens blogg.

Filmtajm på Gnutiken

Nasty Old People visas på Gnutiken

Nästa onsdag, den 10/3, så kommer juristen Karl Jonsson från Creative Commons Sverige och talar om vad Creative Commons är och hur licenserna fungerar. Sedan visas filmen Us Now! – en dokumentär om distribuerade nätverk av personer som samarbetar över nätet och vilka effekter det får på det sätt på vilket stater styrs. Kom gärna förbi! 18.00 på Gnutiken i Göteborg, Övre Husargatan 27.

Regeringen föreslår kränkning av funktionshindrade

Jag som hade tänkt surblogga om Västtrafik (mitt pet-hate) idag. Så springer jag på det mest vansinniga lagförslag vår kära regering hittils vräkt ur sig. Läs referensgruppens sågning.

Förslaget går i korthet ut på att funktionshindrade som ansöker om stöd och assistans måste i prövningen genomgå en djup tillika kränkande kartläggning av exempelvis sexualvanor och matvanor.

Eftersom jag vet att Piratpartiet kommer driva att detta aldrig blir genomfört känner jag förnyad stolthet över att tillhöra det partiet.

Fler som reagerat:

Opassande
Yami och pandorna
Livbåten
Thomas Tvivlaren
Klara
Klara igen
Terobi
Edit: Och: Scaber

Jag är så upprörd att jag är förtvivlad. Det räcker nu regeringen. Fatta att vi inte tar fler kränkningar av privatlivet.

Uppdatering:
Det verkar som om socialstyrelsen lagt det föreslagna formuläret på is. Läs utkastet till kartläggningsformuläret online eller ladda ned torrent.