When Scopes Collide

Efter en intensiv vecka i Almedalen med många seminarier om upphovsrätt på schemat lämnade jag ön med en groende känsla i magen. Någonting är fel i debatten om upphovsrätten.

Hur kommer det sig att journalistförbund, författarförbund, musiker, förläggare med flera på fullt allvar tror att det har startats ett politiskt parti med enda syfte att beröva dem intäkter? De verkar tro det men på lite olika sätt beroende på vilket skrå eller vilken bransch de företräder. Något är galet i förutsättningarna i debatten.

Samtidigt sitter det pirater i publiken och tror på allvar att kulturarbetare och branscher vill bötfälla eller sätta sina kunder och beundrare i fängelse. Detta måste vara galet och bygga på något grundläggande fel.

I ett givande samtal i bilen på hemresan provade jag lite teorier och diskuterade min magkänsla med några andra pirater. Vi var överens om att problemet  inte ligger i våra kritikers argument. Och att våra egna argument inte alltid gjorde saken bättre. Problemet ligger på en annan nivå, föreslog vi.

Verkligheten och förutsättningarna för informationsöverföring har sannerligen förändrats sedan internets genombrott. Men det är lätt att tro att vi som lever med, på och via internet är representativa för hela befolkningen. Parterna i debatterna talar helt enkelt inte om samma sak då de lever i skilda paradigm (om än delvis överlappande). De som argumenterar för en stark upphovsrätt och mot fildelning gör det utifrån sin världsbild och sina erfarenheter. De som argumenterar för en reformerad upphovsrätt (där ickekommersiell fildelning är lagligt, skyddstiderna kortare etc) gör det från sin världsbild och sina erfarenheter och referenspunkter.

Därför spelar det ingen roll vem som har ”rätt” eller ”bäst” argument i debatten eller vem som ”vinner” en diskussion. För bägge sidor har rätt utifrån respektive världsbild. När vi pirater säger ”De förstår inte fildelning och internet” visar det på samma gång att vi inte heller förstår deras värld. I deras värld är fildelning något väldigt onaturligt och framstår som att ge bort det man tidigare tagit betalt för, eller att någon stjäl deras verk eller produkter. ”De förstår inte journalistikens villkor” eller ”de förstår inte musikindustrin”, är säkerligen vad upphovsrättsförespråkarna tänker om oss i sina stilla sinnen.

Frågan är därför om debatt är rätta vägen fram. Ska man debattera är det bra om man gör det utifrån en gemensam grund och debatterar samma sak, eller hur?

Det är ganska talande att minst tre av de seminarier eller paneldebatter jag bevittnade under veckan inleddes med ungefär följande ”Ambitionen med detta samtal är att höja nivån på debatten och anlägga ett annorlunda perspektiv på frågan”. På samma sätt är det talande att det blev ett argumenterande på det numera nästan utslitna sättet med prat om å ena sidan ”stjäla folks verk” och å andra sidan ”föråldrade affärsmetoder”. Det talades om lagstiftning som skulle ge andrum för nya affärsmodeller, om Bellman som dog av upphovsbrist och det bemöttes med prat om paypal-knappar, konserter och marknadsföringsfördelar med internet osv. Var det inte exemplarförsäljningens död, så var det tjuvarnas marknad. Var det inte pöbelvälde så var det journalistiska prästerskapets kontrollbehov. Dinosaurer mot aktivistsvärmar. Maktfullkomliga mecenater mot crowd sourcing. Stöld är stöld men sharing is caring ad nauseam.

Det ska givetvis tillstås att det förekom element i diskussionerna som var framåtblickande och konstruktiva. Det jag tänker på är snarare uppdelningen i två läger där bägge läger talar i egen sak i stället för i allas sak. Man konstaterar att det finns två intressen och en tydlig skiljelinje men lämnar inte öppet för att förklara hur dessa synsätt kan skilja sig så väsentligt.

Men om debatterna är låsta i positioner och skilda världsbilder, hur kan vi någonsin förstå varandra? Finns det inga punkter där vi kan mötas (kanske helt enkelt för att vi vill samma sak men inte förmår förmedla det till varandra)? Är det möjligen formerna för dessa möten som är begränsningen?

Mitt förslag är inrättandet av dialogpirater. En dialogpirat är en kontaktperson och en samtalspart för den som vill ha en person att föra dialog med om dessa frågor. Vi behöver bli bättre på att förstå våra kritiker och våra kritiker behöver bli bättre på att förstå oss. Någon kanske är frustrerad över vad de uppfattar som piraternas ståndpunkt men har tröttnat på debattklimatet och vill framföra synpunkter personligen. Någon kanske vill veta vad vi pratar om. Någon kanske är intresserad av att berätta om sin verklighet ur sitt perspektiv.

Visst förekom sådana inslag på seminarierna där kulturarbetare berättade om sina vilkor och sin vardag men seminarier är väldigt lite interaktiva och seminariehållaren är oftast där som företrädare för en grupp och inte som enskild människa.

Dialogpiraterna är en direktlänk mellan dem, som är oroliga över utvecklingen eller de idéer som piraterna föreslår, och piraterna själva. Genom en personlig relation eller åtminstone ett personligt möte uppstår nya möjligheter till förståelse och samtal som debattformatet inte tillåter. I samtal mellan två personer är det naturligt att tonen blir mildare än i en TV-debatt eller debattartikel. Samtal är utvecklande och mötet förpliktigar till ömsesidigt ansvar och respekt samtidigt som det är konstruktivt och inte fastlåsande i positioner.

Om utgångspunkten är, så som jag har uppfattat den, att det är två världar som möts med ömsesidig brist på förståelse för varandras verklighet så är det personliga mötet en möjlig väg framåt. Så bygger vi relationer och lär av varandra. Det är orimligt att författare ska stå mot läsare, eller musikfans mot musiker och låtskrivare (ja, jag vet att många pirater själva arbetar med kultur men det får väl visa sig i mötet då).

I princip samtliga förmenta meningsmotståndare jag talade med mellan fyra ögon visade sig vara helt vanliga människor och förmögna till givande och konstruktiva samtal. Inga V-ödlor eller dinosaurier träffade jag utan idel personer med ett starkt engagemang för det de tror på. Jag har själv beskrivit mina piratvänner på samma sätt. Men så fort vi möts i debattsammanhang så är allt som förbytt. Precis som debatter förmodligen måste vara. Men är det inte dags att ta nästa steg nu?

Ska jag vara självkritisk – och det ska jag – så ska det erkännas att bara för att ”vi” förstår internet och nya medier, så betyder inte det att alla andra har fel, eller att inte vi kan ha fel i vår bild av gamla medier och meningsmotståndarnas verklighet. Ödmjukhet lär vara en dygd…

Tankar kring detta? Utveckla gärna, remixa och förfina idén och ta den till nästa nivå. Eller släng den i papperskorgen. Kommentarer är välkomna.

Advertisements

20 responses to “When Scopes Collide

  1. C Magnus Berglund

    Bra idé om dialogpirat. Härmed anmäler jag mig som kontaktperson!

  2. Jag tror att det är en fråga om maktskifte. Det finns inte så stora marginaler för kompromisser. Dessutom krymper dessa marginaler ju längre tiden går.

    Det är dessutom inte makt från arbetarna i branscher som har ett beroende till upphovsrätt som tappar makt utan maktskiftet sitter högre upp i hierarkin. Arbetarna är bara pjäserna i spelet. Jag tror att nyckeln ligger i att se på patent och upphovsrätt ur ett nationalistiskt eller protektionistiskt perspektiv. Vi vill att Brasilien, Kina, Japan och hela Afrika ska acceptera våra handelsvillkor för att försäkra oss om att vår kultur förblir den dominerande.

    • Jag delar din syn på immaterialrätt som protektionism eller handelshinder. Jag tror också att det handlar om en maktfördelningsfråga (men inte enbart).

      Vad jag talar om är hur olika förutsättningar i debatten ger olika tolkningar och nomenklaturer som göra att själva debatten som form stagnerar.

  3. Grymt bra inlägg!
    Jag gillar lite Anna Trobergs (& Co) projekt med XtremeCreator (eller vad det heter, inte mitt favoritnamn… lite för mycket ”w4r3zzz”-stavning över namnet). Alltså, att man tar en kulturarbetare i handen och försöker hjälpa dem in i nätkulturen, utan att det låter som att man klappar dem på huvudet för det. Anonymitet är viktigt för demokratin (case in point: Iran) och brevhemligheten är viktig för demokratin. Tillsammans kommer det att bli omöjligt att förhindra att fildelning om man inte vill övervaka precis allting i hela Sverige (och sedan kommer problemet med ‘enforcement selection’ eftersom det är så många ”brottslingar”). Kan man få kulturskaparen att hålla med om detta, då kan man iaf peka ut två vägar. En hårdare med mera övervakning, stämningar, hot, rättegångar och uppiskad stämning mot upphovsrättshavare och tekniska motmedel som svar. Den andra vägen handlar om att med mjuka medel försöka få människor att VILJA betala. Hur gör man det? Fildelning är ju en sjukt bra chans om man kan utnyttja det, för här i världens uppmärksamhetsekonomi, är det människor som faktiskt surfar fram över allt brus för att tanka hem JUST MINA verk. Det är ju ett utmärkt tillfälle att då i samma veva passa på och sälja mervärden: merch, konserter, donationer, fan clubs, et c..

    Ett steg på denna väg vore att ”adoptera en kulturarbetare”, som man, mot att personen lovar att inte delta i upphovsrättsindustrins attacker, hjälper att komma ut på nätet och bygga en publik av genuint intresserade (och inte bara sådana som spontanköper en CD på OKQ8). Om en person tycker att Anna Odell (eller vem som helst nu) gör ett skitbra jobb som uppmärksammare av problem i Sverige, ska inte denna personen kunna sponsra Anna med en 100kr/månad. Hur fångar man upp dessa ”superfans” som vill vara med och bidra till utveckling? Inga(?) kulturarbetare idag fångar upp den här kraften, trots de ojar sig om betalning. Det finns pengar som folk vill spendera… men de kanske inte vill bli kallade tjuvar det första de får höra när de intresserar sig.

    • Ja eller så får kulturarbetarna eller deras arbetsgivare eller organisationer adoptera en pirat.

      Min poäng är inte att vi måste få dem att förstå våra argument utan att vi måste förstå varför deras argument är giltiga för dem och våra argument är giltiga för oss.

      Informella samtal mellan två människor är en av många medel för att uppnå ömsesidig förståelse och respek.

  4. C Magnus Berglund

    Nu kan jag även tillägga att jag filar på att ordna ett workshop eller liknande event i xtremecreators anda lokalt här i Värmland till hösten. Kanske det skulle vara kul att bjuda in alla dialogpirater på samma gång. :)

  5. Hade en idé som aldrig riktigt kom igång om hur man ska kunna förmedla piratrörelsens ideologi till den stora massan på enklast sätt. En liten beskrivning ligger på http://piratopia.se men längre än så kom det aldrig :P Men om intresset väcks hos fler är det en snabb sak att sätta upp en wiki så folk får börja skriva :)

  6. Pingback: Johan Ronström » Blog Archive » Affärsmodeller i fokus

  7. 2 världsbild? – I don’t think so! – I hela inlägget sägs inte ett ord om dom 4 stora amerikanska musikbolag och dom amerikanska filmbolag som är roten till allt elände

    Det är dessa som med sina gigantiska ekonomiska muskler – mäktiga politiska bundförvanter i USA och annorstädes – samt med mer eller mindre lagliga metoder har KORRUMPERAT dom beslutsfattande politiker – det svenska rättssystemet samt nyhetsmedia

    Det är inte frågan om olika världsbild utan frågan om propaganda kontra fakta

    Fakta är att ingen – trots 10 år av pågående illegal fildelning – medelst vetenskapliga studier har kunnat vissa att den skadar samhället – dom berörda branscher eller upphovsman

    Notera också att det är bara några få upphovsmän – typ Guillou – Marklund – Gessle – Ulvaeus – Rolinski mm som har protesterat mot den illegala fildelningen – Majoriteten av den samlade upphovsmannakåren har däremot aldrig protesterat mot den – Inga protestkonserter – stora demonstrationer eller andra uppseendeväckande aktioner för att fästa allmänhetens uppmärksamhet på deras påstådda ekono,iska belägenhet – Snacka om en högljud klick av redan mycket priviligierade upphovsmän som verkar kunna få hur mucket spaltmeter utrymme i pressen och tid i TV för att sprida deras lögner

    Nej – det är inte en fråga om 2 olika världsbild – eller om ”journalistförbund, författarförbund, musiker, förläggare med flera” kontra pirater – Det är frågan om ett regelrätt krig mot stora och mäktiga amerikanska ekonomiska intressen som gör allt för att bibehålla status quo – Dessa multinationella bolag har etablerat lobbyorganisationer i alla utvecklade länder med syfte att med hot och påtryckningar driva beslutsfattarna i dessa länder att stifta lagar i deras intresse

    Innan dem amerikanska särintressena lyckades ta ner Napster – brydde sig ingen här i Sverige om den illegala fildelningen – det är dessa amerikanska bolag som har förgiftat sinnena hos demsvenska intressenterna i upphovsrätten så till den milda grad att de har tappat all perspektiv på demokratin och det svenska sättet – Det är dessa bolag som har kapat upphovsrättsfrågan och tillskansat sig yollkningsföreträde

    Dessto fortare man inser det – dessto fortare kan man bekämpa dem och tvinga våra beslutsfattare att ta större hänsyn till sina egna medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter – Tiden är knapp – innan vi vet om det så kan Sverige ha förlorat sitt självbestämmande och blivit en lydstat till USA

    • Eller så lägger vi din världsbild till listan och så har vi tre stycken.

      Du talar om fildelningen. Jag talar om upphovsrättsdebatten, i synnerhet den jag bevittnade i Almedalen.

      Du pratar om ett ”regelrätt krig”. Jag talar om en dialog.

      Se där, en skillnad börjar skönjas.

  8. C Magnus Berglund

    Jag är för dialog med kreatörer. Med övriga upphovsintressenter, eller som jag brukar benämna dem: ”Det Mediaindustriella Komplexet” så har jag inte mycket att säga dem. Bollen är hos dem. När de har börjat leverera tjänster som folk vill ha, så kan jag ändra mig.

  9. Jag har inte varit i Almedalen – så jag kan inte uttala mig om vad som avhandlades där – Men när det gäller upphovsrätten så hävdar jag fortfarande att den frågan har kapats och förgiftats av dessa 4 stora amerikanska bolag och nu har även dom stora amerikanska filmbolagen sällat sig till dem.

    Varje gång upphovsrätten har ändrats – så har det ändrats till deras fördel – och varje gång ny teknik har hotat deras affärsmodell – har de med all sin styrka försökt förmå dem politiska beslutsfattarna att lagstifta i deras fördel – oftast med framgång

    Det här är inte ett problem mellan svenska “journalistförbund, författarförbund, musiker, förläggare” och pirater – problemet är större än så – Dessa amerikanska bolag har vädjat till dessa olika svenska upphovsrättsintressenternas sämsta sidor och fått dem att förena sig med dem så till den grad att de har kastat alla demokratiska principer överbord.

    Man kan inte kompromissa med deras ”världsbild” – Historien lär oss att stora samhälleliga omvälvningar alltid går hand i hand med stor vånda och att gamla strukturer alltid kämpar till sista blodsdroppen för att behålla sina privilegier – Vi är inne i en sådan samhällelig omvälvning just nu – och vad vi ser är en maktkamp – gammalt mot nytt – Hur gärna det nya än vill sträcka ut handen – diskutera – hitta fredliga lösningar – så kommer det aldrig att hända – Lär dig av industrialismens genombrott och arbetarnas kamp – se likheterna – Inte förän arbetarna organiserade sig och därmed blev en maktfaktor kunde de tillkämpa sig rättvisa och lagar som stödde deras intressen – Nåt liknande händer just nu – Piratpartiet har givit piraterna en röst som hörs och en ideologi att samlas kring – PP är fortfarande svag just nu – men förhoppningsvis starkare efter nästa val

    Och en annan sak – vilka skall förhandla – diskutera – kompromissa med varandra? – Vilka skall föra en ”dialog”? – Fortfarande tror – och kanske med rätta – dem gamla strukturerna att de har alla trumf i handen – En dialog skulle ske helt på deras vilkor – Vad har piraterna att komma med?

    Inte förän vi kan möta moståndarsidan på lika vilkor – är en eventuell dialog möjligt.

    • Jag vet inte vem du anser dig representera, Donsan men jag ser att vi fortfarande diskuterar olika saker.

      Det om något visar på hur olika man uppfattar världen och hur svårt det är att nås när man debatterar på detta vis. Jag är övertygad om att du och jag skulle komma fram till att vi tänker ganska lika om det mesta i den här diskussionen om vi sutte över en kopp kaffe och diskuterade det.

      Men på något vis får jag känslan av att du hellre skriver långa kommentarer på nätet i affekt. Vi är alla olika och det behövs antagligen olika sätt att tackla problem. Olika sätt kompletterar varandra och passar olika personer olika väl.

      Ha det bra och lycka till med kampen.

  10. @C Magnus Berglund
    Dem sk kreatörerna används som slagträn i debatten – Majoriteten av dem har så vid jag kan se aldrig krävt alla dessa skärpningar i upphovsrätten själva

  11. Jag representerar igen – men jag hade hoppats på en diskussion – ett bemötande av mina argument eller en närmare förklaring på dina – Det tycker jag är uppfriskande och lärorikt – men no dice this time *skratt*

    Ha en bra sommar!!

    • Jag håller med om att medieindustrin varit med att lobba igenom lagar som vi måste kritisera. Jag skulle dock inte kalla det ”att de har kastat alla demokratiska principer överbord”.

      Lobbyism är de facto en demokratisk princip (vi kan gilla det eller ogilla det) och Piratpartiet och kanske ännu mer Piratbyrån är i viss mån att betrakta som en lobbyorganisation. Tittar vi specifikt på Ipred så håller jag med om att den ur ett demokratiskt perspektiv har stora brister i rättssäkerhet och proportionalitet, att ”punitive dammages” inte är hemmahörande i svensk civilrättslig tradition (som jag uppfattat den), att bevisningen i första IPRED-målet inte borde godkänts av domstolen (eftersom den inte visar att verken offentliggjorts till allmänheten) att skrivningen om att bekosta en annons där man publicerar att man blivit fälld är att betrakta som en offentlig skampåle vilket också är främmande för min rättsuppfattning och att hela fildelningslagstiftningen riskerar undergräva specifikt ungas förtroende för rättssäkerheten. Så, nu är det off my chest.

      Men jag talade alltså inte om ”de fyra stora amerikanska företagen” (vilka tänker du på där?) utan på just den märkliga samproduktionen mellan t ex Journalistförbundet, Förläggarföreningen och Författarförbundet i en serie seminarier om upphovsrätten. (Den långa listan arrangörer är: Svenska Journalistförbundet • Sveriges Läromedelsförfattares Förbund • Sveriges Författarförbund . Sveriges Dramatikerförbund • ALIS Administration av Litterära Rättigheter i Sverige . Bildleverantörernas förening • Föreningen Svenska Läromedel • Svenska Förläggareföreningen . Svenska Musikförläggareföreningen • IFPI svenska gruppen • Dataspelsbranschen Film- och TV-producenterna • Sveriges Biografägareförbund • Sweden On Line Video
      . Sveriges Videodistributörers Förening)

      Till att börja med är att dessa står på samma ”sida” och talar sig varma om upphovsrätten och ser ”pirater” och Piratpartiet som en farlig motståndare är anmärkningsvärt. Författare och Förläggare borde rimligen ha olika intressen i upphovsrätten och det borde vara en diskussion mellan dem om royaltynivåer och kontroll av verken (ideell upphovsrätt). Nu står de på samma scen och utser ”pirater” som en gemensam fiende.

      Det var det jag talade om (även om jag såg samma fenomen i en rad andra seminarier anordnade än andra än konstellationen ovan).

      Jag talade om hur författare och journalister resonerade och hur den stundtalas aggressiva piratpubliken försökte ställa dem mot väggen eller sätta dit dem retoriskt.

      Det utesluter inte att du och Piratpartiet ställer sig kritiskt till hur medieföretagen lobbar fram tveksam lagstiftning på fildelningsområdet. Det var ingen motsättning där i min post. Min post syftar till att bygga relationer mellan författare, låtskrivare, journalister och andra kulturarbetare och skapa förståelse för deras farhågor (det var reella farhågor, tro mig) och samtidigt bygga förståelse för hur vi pirater tänker (att vi inte vill att deras arbete ska vara bortkastat och deras alster gratis och att vi inte skiter i om de hamnar på fattighuset eller i armarna på ondskefulla mecenater å allt vad som kom fram).

      Så. Förstår du bättre nu varför vi talar om olika saker (som inte står i konkurrens med varandra)?

  12. Förstå mig rätt – Jag inser att du och jag mer eller mindre står på samma sida

    De stora 4 (Big Four) är : Universal Music Group, – Sony Music Entertainment – Warner Music Group och EMI som totalt dominerar världens skiv-industri – det är dessa som lobbar i alla utvecklade länder genom sina lobbyorganisationer – t ex Ifpi i Sverige – stichting BREIN i Nederländerna etc

    De som du nämner i listan är endast medlöpare som vädrar morgonluft – de flesta av dem är inte ens hotade av den sk illegala fildelningen.

    Du säger ”dialog” – men få av dem vill höra på det örat – Dessa människor är inte dumma – de kan läsa – och ta del av vetenskapliga studier – De inser mycket väl att de inte har några ”hard evidence” de kan luta sig emot – Men lika förbannat fortsätter de att utbasunera sin propaganda och sina lögner i alla möjliga och omöjliga sammanhang – Tro du verkligen att de har genuina farhågor och har lust att diskutera frågan? – Nej – de vill bara skärpa upphovsrätten än mer – För dem kan upphovsrätten aldrig vara stark nog –

    Jag låter antagligen paranoid – må så vara – men jag anser att det politiska etablisemanget – nyhetsmedia och upphovsintressenterna (dvs FÖRETAG) har ingått en ohelig allians med varandra – var och en av dem för sina egna dunkla skäl – Någon annan rimlig förklaring kan jag inte hitta för politikernas förakt för demokratiska principer i den här frågan – nyhetsmedias ovillighet att låta piraterna komma till tals mens de kan upplåta spaltmeter till allehanda kändisar som ostörd får föra fram dom mest osakliga påståenden och lobbyorganisationernas segervisa kommentarer och aktioner

    Du verkar vara villig att lita på deras sunda förnuft och känsla för fair play – Jag har tappat förtroendet helt eftersom alla indicier pekar på att vi blir ”screwed” av mäktiga och dunkla krafter – Därför är ett någorlunda starkt Piratparti en nödvändighet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s