The Master plan

Det varnas för mycket i dessa dagar. FRA ska övervaka varje telefonsamtal och sms vi genomför, varje email vi skickar och varje webbsida vi besöker. Möjligen genom att bistå Säpo eller andra organ. Genom ACTA ska tull och gränskontroll genomsöka varje pryl med lagringsmöjligheter efter piratkopierad kultur (OMG de ska scanna våra laptops!), med IPRED ska ”de” skicka barnen i fängelse och stämma föräldrarna på mångmiljonbelopp, och nu senast kommer Stockholmsprogrammet bli en implementation av varje konspirationsteoretikers värsta övervakningsmardröm.

Tänk om vi har rätt? Då är det slutet på det fria samhället som vi känner det. Om detta måste vi skrika, ruska folk, blogga tills webben bävar och demonstrera oss hesa. Eller?

Tänk om det i stället förhåller sig så här (och nu kommer min konspirationsteori, den Stora Konspirationen). Olika intressen, må det vara tjänstemän på underrättelseorgan, polismyndigheter eller en tynande medieindustri vill lobba igenom ett antal övervakningsreformer. Gör man detta öppet så blir det naturligtvis ett väldans liv och ett opinionstryck. Gör man det i smyg blir det svekdebatt och en förlust i trovärdighet och goodwill (för att uttrycka det milt).

Därför finns ett behov av att oskadlig- och misstänkliggöra kritikerna redan från början. Någon får idén att utmåla motståndarna till övervakningsreformer som galna och alarmister. För att åstadkomma detta ser man till att läcka överdrivna scenarier och planer. Motståndarna är inte sena att hugga och skrika ”OMG, vad var det vi sa?!”. Sedan kommer dementierna och tillrättaläggandena. De läckta ACTA-dokumenten var inget annat än vissa mediebolags önskelistor och inget faktiskt underlag för planerna på avtalen. ACTA handlar faktiskt inte bara om digitala frågor utan om medicin och kläder och allt möjligt.Om att stoppa kriminell verksamhet i allmänhet. FRAs massövervakning är inte praktiskt genomförbar. Stockholmsprogrammet innehåller många punkter som inte alls har med övervakning att göra. Ni har fel och ni överdriver.

Undertiden som det demonstreras och forskas kring dessa läckta väderkvarnar pågår det politiska spelet bak lykta dörrar. Vilka vansinnigheter som än beslutas kommer slutprodukten se oändligt mycket bättre ut än det som alarmisterna varnat för. Politikerna segrar och medborgarrättsrörelsen framstår som alarmister och konspirationsteoretiker. Den som vill ”stoppa Stockholmsprogrammet” eller ”stoppa ACTA” har små chanser och kommer bli förlorare. Den som vill ”lägga ned FRA” kommer förmodligen inte heller gå ur striden som en vinnare.

Vad finns det då för strategier för att undvika att besanna min konspirationsteori? Min förhoppning är att motståndet mot övervakningssamhället ska växa upp och sikta in sig på att sakligt belysa fakta. Att kräva medbeslutande i lagstiftningen och handelsavtalen (som verkar fungera som ett slags lagstiftning bakvägen). Öppna upp processerna, lägg fakta på bordet och kräv att få påverka inriktningen. Ta framförallt reda på vad det är vi säger oss vilja stoppa. Den som bara vill stoppa och riva upp kommer inte segra.

Det är dags att växa upp och lämna protest- och stoppatänket. Nu är tiden att kräva att få sitta med vid bordet och att i god tid få alla underlag så vi kan föra en offentlig diskussion om inriktiningen på EU-projektet och världshandelsavtalen, ja rent av framtiden för Internet.

Jag ser fram emot reaktionerna på detta inlägg. Bring it on, kommentarsfältet är öppet (och jag godkänner kommentarer så fort jag hinner med).

UPPDATERING:
Dementierna och dimridåerna lät inte vänta på sig. Och så var vi återigen i ”de har inte förstått”-träsket i stället för i dialog.

Annonser

32 responses to “The Master plan

  1. En korrigering av retoriken tror jag på.

    Däremot vänder jag mig emot (eller påpekar för säkerhets skull, jag tror nämligen inte att du menade så, men det kan lätt uppfattas/bli så) att förändra vad vi vill uppnå, bara för att något är svårt att uppnå betyder det inte att man bör sänka ribban för att lyckas uppnå något som inte var så mycket att hänga i julgranen.

  2. Den som vill “lägga ned FRA” kommer förmodligen inte heller gå ur striden som en vinnare.

    Än så länge har vi gjort det…

  3. ”Det är dags att växa upp och lämna protest- och stoppatänket. Nu är tiden att kräva att få sitta med vid bordet och att i god tid få alla underlag så vi kan föra en offentlig diskussion om inriktiningen på EU-projektet och världshandelsavtalen, ja rent av framtiden för Internet.”

    Det är lite därför jag kommer att rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet 2010, så att vi får en röst med i debatterna.

  4. Om än klart intressant så har jag lite svårt att tro på den ”Stora konspirationsteorin” i form av ”omvänd psykologi” i flera led.
    ”Occams razor” är en av mina ledstjärnor.

    Att ex. godwill skulle vara en faktor håller jag inte alls med om, titta bara på faktum som att IPRED näppeligen har fått industrin att tveka en sekund samt att den politiska maktens trygghet växer i takt med det politiska föraktet.

    Att ”vi” däremot har allt att förlora på en icke saklig debatt hyser jag inga tvivel om..
    Jag tror inte heller att man vinner mycket genom att skandera på gator och torg. Det känns mer som en romantisk spillra från förr.

    Kontroll och rättsivrarna , a.k.a. smala ekonomiska särintressen och den politiska makten, är organiserade, fokuserade, ekonomiskt starka och har en god framförhållning.

    ”Vi” däremot fortsätter dessvärre att förlita oss på ”bruset” främst i form av bloggar (som denna).
    Om än med knivskarpa analyser, goda kunskaper och hög insikt.
    Svagheten ligger tyvärr i att det inte blir mycket mer än ett brus på internet och en och annan krusning på ytan i media.

    Når inte denna kunskap och insikt ut till gemene man på ett sakligt sätt är slaget redan förlorat.
    Om den däremot redan vore var mans egendom så skulle slaget redan vara vunnet.

    Vi har mao allt att vinna på att sprida kunskap och insikt på ett sakligt, ärligt och transparent sätt till ALLA.
    Detta kräver tyvärr något som vi i ”motståndarsidan” saknar och verkar hysa en stark ovilja emot.. nämligen organisering.

  5. Clas, det är också blott en ”teori” bland så många ;-)

    Meningen var som vanligt att väcka tankar och skapa diskussion.

    En av tankarna bakom tangerar det Klara och tidigare Göran berört.

    Om smärtan i att växa upp. Att förstå att det inte handlar om en tävling där första pris är en plats i parlamentet eller ett nedlagt FRA.

    Beskriver man slaget om t ex Stockholmspaketet i termer av att antingen går det igenom (och vi sitter i skiten) eller så stoppar vi det (and everything’s coming up roses), så har man i praktiken gjort det omöjligt att ”vinna” slaget.

    Ingen kommer lägga ned femårsplanen. Vi kan möjligen påverka innehållet men vi kommer inte vara nöjda med resultatet.

    Våra ”motståndare” kommer då att ändra vissa skrivningar och slå sig för bröstet om hur de tagit hänsyn och tillgodosett medborgarrätt och privatliv.

    Frågan är då vem som vunnit vad? Politikerna kommer utmåla sig själva som vinnare då de fått sitt Stockholmsprogram och bevarat privatlivets helgd och vi som klagat kommer känna oss överkörda (förlorare). Ingen har glömt FRA-turerna och hur Annie och kompani fått igenom små detaljer (i våra ögon) men i vart fall lyckats påverka riktningen och hållit debatten vid liv.

    Verkligheten handlar inte om antingen Stockholmsprogram eller inte Stockholmsprogram. Det handlar om strömningar och riktningar på politiken.

    Just nu är vi många som ser en riktning mot ett övervakningssamhälle. Låt oss tillsammans vända riktningen och ställa rimliga krav på politiken.

    Gör vi det inte lätt för oss om vi reflexmässigt löser alla problem med ”stoppa, lägg ned, riv skiten”?

    På samma sätt gör ”motståndarna” (kom igen, de är människor precis som vi, och vi borde rimligen jobba gemensamt) det väldigt enkelt för sig när de bäddar in obehagliga förslag i Stockholmsprogram, fiskerirådsmöten och ACTA-avtal och försöker göra tusen saker inom samma paket.

    Där har vi en tråd att nysta i. Måste polis- och tullsamarbete, räddningstjänst, straffrättsligt och civilrättsligt samarbete, asyl, migration och viseringspolitik avhandlas i klump? Är det inte – ahem – klumpigt?

  6. Pingback: Att ropa varg för många gånger | Illinoise

  7. för mig handlar det mer om att jag är hellre fri än säker och övervakad. jag vill inte bo i Kina eller Burma du snackar om att det samhällen som har en massa övervakning inte redan finns och att länder där polis/militär och olika myndigheter får mer rätt än folket inte redan orsakar skada på folket, Burma och Kina är mitt ultimata exempel. i Kina är folket mer rädda för makteliten, polisen och militärer är va de är för terrorister för i Kina är det just regeringen och dess ämbetsmän som är terroristerna folk försvinner folk blir dödade för att man inte råkar ha samma åsikter som dom. i Burma har gäller samma sak och till och med värre när militären kan förgripa sig på folket och dom kan inte göra nått för att det är så korrupt att det får många av Afrikas läder att likna Sverige. det är du som ska tänka om, jag vill inte bo i nått Gestapo Tyskland/Stalin kommunism där man inte får ha egna åsikter eller vara fri. snart kommer väll tanke lagstiftningen som förbjuder oss att tänka som vi vill alla ska ha ett RF-chipp på hjärnan så dom kan se vad vi tänker på och straffa oss om vi tänker på nått olagligt.

    • Kort sagt: You’re talking taco, man.

      ”du snackar om att det samhällen som har en massa övervakning inte redan finns och att länder där polis/militär och olika myndigheter får mer rätt än folket inte redan orsakar skada på folket”

      Nej, det snackar jag inte om.

      Ibland hjälper det att läsa två gånger.

      Din kommentar insinuerar att mitt tänkande kommer leda till att du får ett RF-chipp (vad det nu är) på hjärnan. Det hoppas jag inte.

      Jag kan nog inte hjälpa dig där.

  8. Instämmer — MEN — att ”belysa fakta” leder absolut ingenstans över huvud taget. Det har folk gjort i digitala frågor sen 80-talet utan nytta. Antagligen måste man göra både och.

    • Nåja, nu skrev jag ju faktiskt ”[…]belysa fakta. Att kräva medbeslutande i lagstiftningen och handelsavtalen (som verkar fungera som ett slags lagstiftning bakvägen). Öppna upp processerna, lägg fakta på bordet och kräv att få påverka inriktningen. Ta framförallt reda på vad det är vi säger oss vilja stoppa. Den som bara vill stoppa och riva upp kommer inte segra. ”

      Inte att vi skulle belysa fakta och somna om ;-)

  9. Gillar att du lyfter den här frågeställningen. Även om det säkert finns en del aktörer som har ambitioner när det gäller värnet mot all sköns bus, tror jag inte på den stora konspirationen. Däremot tror jag att toppolitiker och deras närmaste tjänstemän kan lägga fast en planering, som leder till för folket icke önskvärda effekter om vi inte ser upp. Vägen till helvetet är, som bekant, kantat av goda föresatser och som, någon tidigare sagt – djävulen sitter i detaljerna. Därför må vi koncentrera oss på de avsnitt som handlar om medborgerliga fri- och rättigheter samt rättssäkerheten.

    • Jag håller med. Det jag ställer mig skeptisk till är som sagt det reflexmässiga i patentlösningen att stoppa saker eller vara mot.

      Jag avskydde kokta grönsaker när jag gick i skolan. Jag var inte mot skolbespisningen för det. (OK, jag hade en och annan beef med personalen där men det är en annan historia).

  10. Gillar till 100 ditt förhållningssätt!!!

  11. Som sagt… delmålen är oviktiga så länge de inte leder till slutmålet, som därför bör vara tydligt definierat.

  12. Pingback: Top Posts « WordPress.com

  13. Jag tror nog att de flesta av ”oss” håller med dig. Frågan är väl vad man ska reagera på (och hur) om de faktiska förslag som till slut läggs inte stämmer överens med de ”skräckscenarier” som slängs ut som bete. Vi kan ju inte gärna sitta och tänka att ”jaja, de kommer nog att släta till kanterna lite till slut”.

    • Man ska kräva transparens och insyn i processen och möjligen motivera det med alla farhågor om total övervakningsstat som florerar.

      Men en början är ju att ta reda på vad alla skräckscenarier kommer från och vilken trovärdighet de har i förhållande till slutprodukten.

      • Skräckscenarierna handlar för mig mera om fulspelet och hemlighetsmakeriet än att jag faktiskt tror att Reinfeldt medvetet sitter och skapar en övervakningscentral. Men det är ju trots allt i förlängningen av pågående skärpning faran ligger, det är väl därför man måste skrika lite. De små stegens tyranni och allt det. Om man inte varnar nu så är det till slut för sent.

        Sen kan jag iofs hålla med om att gemene man nog tröttnar på vargvarningarna när det visar sig att de inte alls blev kidnappade av Säpo dagen efter att Ipred infördes, det är ytterligare ett problem som är svårt att förmedla utan lite provokationer. Vi får ingen problematisering av den samlade bilden! Varje litet ingrepp behandlas som en separat entitet, men som sagt, det är i summan av kardemumman faran ligger.

  14. Hej!
    Jag håller med dig. Man ska vara försiktig med att rusa åstad i tid och otid. Visst, just nu finns det väldigt mycket att agera mot, saker som vi måste agera mot nu (helst igår), men jag tycker att du för fram en mycket viktig poäng.

    Personligen tycker jag inte heller om att hela tiden stoppa och vara mot saker. Det är mycket trevligare att vara den som presenterar en annan lösning. Vi kommer nog inte ifrån det där att vi hela tiden måste försöka stoppa saker, men om man kan kombinera det med att presentera lösningar på problemet, så har vi massor att vinna.

    • Jag kan förstå mekanismerna bakom stoppa-reflexen. Det är så mycket märkligt som läggs på oss från högre ort att vi instinktivt reagerar med att ”det här kan inte vara bra”.

      Vidare känner vi att vi har ingen möjlighet att påverka utformningen av exempelvis Stockholmsprogrammet, så det enda vi kommer på att göra är att protestera ”mot” eller kräva ett ”stopp”.

      Jag tror inte detta är den bästa strategin även om jag alltså har full förståelse för hur det kunnat bli så här.

      Det jag vill är att vi blir ännu bättre på att ta reda på fakta kring politiken (just Stockholmsprogrammet har varit kännt under väldigt lång tid) och kräver att vi får vara med och påverka den stora riktningen av politiken.

      Vi behöver bli lite mer nyanserade. Det är ju stor skillnad på att kräva ett stopp av vägen mot övervakningssamhället, och att kräva ett stopp av just Stockholmspaketet.

      Kräver vi en kursändring och kan formalisera vad vi vill ha i stället så kan vi använda den strategin och pröva alla lagförslag eller EU-program mot ett slags mall. Att säga det här är vad vi vill ha, och det verkar inte som om förslag X lever upp till det, är ju så mycket bättre än att säga Stoppa Y (där X ingår).

      Vi är människor. Våra sk motståndare är också människor. Om vi möts som människor så blir samtalet något helt annat än när vi står med plakat och kräver att de stoppar saker och de sitter i sina mötesrum och försvarar sig.

      Vad som driver dem är svårt att säga men det gäller att nå dem på det mänskliga planet. Skriker vi om att stoppa allt de föreslår så blir nog dynamiken något annat än om vi sakligt kräver en miniminivå grundad i mänskliga rättigheter, medborgarrätt, frihet och respekt för privatlivet.

      Saknar grundlagen en tydlig medborgarrätt så får vi väl skriva ett eget dokument och pröva deras tokigheter mot det ;-)

      Ett sådant dokument kan vi nog få betydligt fler att ratificera än bara Piratpartiet. Och med ett brett folkligt stöd FÖR en grundläggande rätt, kommer man längre än ett smalare folkligt bullrande om att stoppa bron ;-)

  15. Vi ska kanske börja med att fråga de nyvalda i parlamentet om de tagit del av Stockholmsprogrammet tidigare och om de i så fall ställt sig bakom något av den text som ligger ute på webben
    http://www.se2009.eu/sv/moten_nyheter/2009/7/15/informellt_mote_med_ministrarna_for_rattsliga_och_inrikes_fragor
    länk till pdf-fil under Externa källor till höger på sidan. Omfattningen handlar om att man vill ta ett helhetsgrepp på dessa frågor, som handlar om fyra sakområden där Justitiedepartementet håller i trådarna men där flera andra är berörda.

  16. Jag har lite halvt funderat över om det inte skulle vara jättesmarta drag av den upphovsrättslobbyn att försöka driva politikerna till att banka igenom så hemska lagar som möjligt. Inte för att de vill ha just dem, nödvändigtvis – men antagligen ett plus om de får dem – utan snarare för att när det tar stopp så kan de gå tillbaka till något de nöjer sig med, som oppositionen antagligen finner väldigt milt och acceptabelt i jämförelse med de stora hemska lagar de har förespråkat.

  17. Inte ännu, men det kan bli under kvällen om det ligger ute på EU-parlamentets hemsida.

  18. Nu finns ledamöterna redovisade på EU:s webb http://www.europarl.europa.eu/members/public/geoSearch/search.do?country=SE&language=SV
    men alla har inte e-postadresser angivna så det blir till att skriva och be partierna om dem eller att chansa på följande
    förnamn.efternamn(snabel-a)europarl.europa.eu

  19. Bra där! ”Vi bygger om” kommer tillbaka i ny skepnad! Håller helt med!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s