Category Archives: Uncategorized

Filterdebatten

Nyss hemkommen från debatten om filtrering mot barnporr måste jag tyvärr konstatera att debatten utvecklade sig precis så som man kunde föreställa sig i förväg.

Delvis rådde det stor begreppsförvirring. Syftet med filtret sades från polisens håll vara att skydda brottsoffren, barnen som utsatts för övergrepp, från att kränkas och skadas igen och igen när övergreppen sprids och konsumeras via nätet. Detta kan nog alla sympatisera med, det finns ju ingen som i debatten säger sig vilja vare sig ha kvar barnporr på nätet eller försvara konsumtionen därav. Men man försvarade också att man filtrerade även sådana bilder man bedömde att lagen klassar som barnpornografi som till exempel tecknade bilder och filmer, eller olika bilder där man klätt ut någon till barn.

Detta var ju olyckligt, eftersom det debatten borde handla om är hur man stoppar spridningen av dokumenterade verkliga övergrepp, och inte vilka slags bilder och filmer som i övrigt klassas som barnpornografi utan att någonsin ett barn råkar illa ut (som i fallet tecknad serie). Visst är det en intressant och kanske angelägen diskussion men för mig är det ett sidospår man kan diskutera i andra sammanhang.

Vidare berättade man att det svenska filtret är frivilligt och regleras i ett avtal mellan rikskriminalen och de i avtalet anslutna internetoperatörerna. Rikskriminalen behandlar bara inkomna anmälningar, konstaterar om det är barnpornografi enligt svensk lag (med alla gränsfall enligt ovan) och lämnar i förekommande fall över ”länken” till operatörerna som lämnas att blockera på det sätt de tycker är lämpligt.

Jag fick inte klart för mig hur filtreringen fungerar rent tekniskt, t ex vilken granularitet det är; är det enstaka bilder? Enstaka sidor på en sajt? Enstaka sajter, eller hela domäner? Är det IP-nummer (som ju mycket väl kan innehålla mängder med hela sajter)? Eller hela IP-block? Det verkar dock röra sig om ett DNS-filter som då torde blocka hela sajter.

Oscar Swartz berättade om när han för några år sedan gick igenom 300 av cirka 3000 ”sajter” som fanns med på den då läckta listan. Enligt Oscar fanns inga dokumenterade övergrepp på verkliga barn med, men en massa tecknade serier samt en del tvivelaktiga bilder på barn i olika mundering och positioner (vilket ju kan uppfattas som osmakligt i sig). Enligt Oscar finns de verkliga övergreppen på material som endast finns på slutna pedofilnätverk och inte öppet på webben. Poliserna (Sellström från rikskrim och Anders Persson från Interpol) höll inte med. De vittnade om att det visst fanns massor med ”barnporr” öppet på nätet.

Oscar gjorde flera försök att nyansera begreppet barnporr genom att skilja på faktiska dokumenterade övergrepp mot barn och sådant som poliserna bedömer som barnporr i lagens mening men är serieteckningar osv. Det gjorde att debatten kändes lite splittrad och förvirrad och faktiskt lite ohederlig eftersom man satt med den mentala bilden av övergrepp i huvudet men inte visste om de pratade om osmakliga serietidningar eller bilder på sådana verkliga övergrepp.

Själv hade jag uppskattat om debattörerna hade kunnat säga ”dokumenterade övergrepp på barn” när de menade just det, och ”övriga barnpornografiska filer” när de menade det. Själva debatten kring vad som ska räknas in i den senare kategorin är som sagt intressant och viktig men faktiskt inte en debatt som bör föras som ett sidospår i just debatten om filtrering.

Den enskilt största grodan stod dock Sellström för. Först försvarade han att själva listan på blockerade ”sajter” är hemlig, eftersom man annars, menade han, skulle förse intresserade med en instruktionsbok för att få tag i barnpornografi. Men lite senare kläckte han ur sig det mycket märkliga i stil med:
UppdateratNipe har hela citatet från videoinstpelningen;

Det finns till exempel massor med torrenter till barnporr på The Pirate Bay. Och det är inte särskilt svår att söka fram det där. Fortfarande så kan man hitta barnpornografiskt material på Thepiratebay. Att säga att det inte går att hitta .torrenter som är barnpornografiska på Thepiratebay det är också helt befängt.[…]För det är jätte enkelt att hitta sådana .torrenter skulle jag vilja påstå.

Först försvarar han att listan på vad som är blockerat ska vara hemlig för att inte sprida pornografin. Sedan talar han om var man mycket enkelt kan finna (torrenter till) barnporr. Och han blockerar inte sajten i fråga.

Antingen ljuger han och hittar på att det finns torrenter till barnporr på The Pirate Bay. Eller så talar han sanning och vet alltså om det, talar om det för alla intresserade och låter bli att blockera sajten ändå. Vilket som är värst eller konstigast vet jag inte.

Jag gick efter debatten fram och frågade honom om jag fick citera honom på det där. Det finns ju visserligen inspelat på video och kommer sändas i Kunskapskanalen, men ändå. Han såg lite besvärad ut när jag lade fram det som ovan, att han först fördömer tanken på att tala om vad som blockas och sedan talar om var man kan få tag i barnpornografi som inte blockas alls. Han förnekade inte att han sagt så och förbjöd mig inte precis mig att citera honom. Han menade dock att det var avtalets fel. Ni vet avtalet som rikskriminalen och vissa operatörer skrivit under. Vad konstigt att avtalet de tagit fram gemensamt för att stoppa spridningen av barnpornografi hindrar honom från att stoppa spridningen av barnpornografi.

Mig veterligen är det också så att just torrenter till barnpornografiskt material är sådana torrenter som operatörerna på TPB också tar bort när de uppmärksammas på dem. Varför Sellström låter dem ligga kvar, ofiltrerat och berättar om det blir då en gåta.

Anders R Olsson menade att filtreringen är censur på samma sätt som om någon bytte ut eller blankade ”sidan 3 i din morgontidning”. Jag måste säga att jag faktiskt ogillar att man kallar filtreringen och blockeringen för censur. Det skapar en del problem faktiskt och det främst retoriskt. Jag ska försöka sammanfatta varför jag tycker så i det följande.

1. Analogin med censur i traditionell mening haltar

Oftast när man talar om censur, så är det fråga om en förhandsgranskning innan publicering sker. Nationalencyklopedin skriver om censur:

[…]förhandsgranskning av innehållet i kommunikationskanaler som t.ex. tidningar, böcker, filmer, radio- och TV-program[…]

Wikipedia beskriver censur enligt följande:

Censur är att genom förhandsgranskning hindra information från att nå allmänheten. Tidningar och andra massmedier kan censurera sig själva, så kallad självcensur, men oftast syftar ordet på statlig censur. Sådan censur bedrivs vanligen av statliga myndigheter eller annat statligt organ och är som regel lagstadgad.

Internet fungerar mycket annorlunda än sådant som vanligtvis censureras så som tidningar, radio, tv, filmer och litteratur. Ingen har till exempel förhandsgranskat den här bloggposten innan jag publicerar den. På samma sätt fungerar publicering av hemskheter så som övergrepp på barn. Granskningen sker inte centralt utan staten letar upp eller får tips om olagligheter och försöker först sedan hindra åtkomst. Det förekommer säker också att organisationer aktivt letar upp olagligheter och tipsar staten om dem.

2. Begreppet censur i traditionell mening riskerar urvattnas

Om vi förutsätter att filtret endast syftar till att hindra åtkomst till dokument av övergrepp på barn, så som hävdas från förespråkarnas håll, och att filtret endast också innehåller dessa typer av sidor så är den reella effekten att olagliga dokument på övergrepp hindras nå folk som inte aktivt kringgår filtret. Detta är naturligtvis väldigt annorlunda jämfört censur av t ex åsikter, propaganda eller information. Om vi kallar blockering av olagliga och på många sätt avskyvärda bilder och filmer för censur, så riskerar vi urvattna den censur som mindre demokratiska stater utövar mot befolkningen eftersom censur i diktaturer slår mot obekväma åsikter många gånger och inte strikt mot olagligt material.

Om ett träffsäkert filter (som sagt, vi förutsätter här att filtret verkligen är tillräckligt precist och fungerar) stoppar dessa sidor, och endast dessa sidor, så kan man nog tycka att det är en ganska liten inskränkning av informationsfriheten på ganska goda grunder, jämfört åsiktscensur osv.

3. Att det skulle vara censur kan vara en halmdocka

Om vi köper argumenten ovan att det kanske inte strikt är censur i klassisk bemärkelse, sådan censur som diktaturer ägnar sig åt, att filtrera endast vissa sidor, så blir det faktiskt ett så kallat halmdockeargument. Wikipedia beskriver det delvis så här:

Halmdockan består i att debattören först bygger en nidbild av motståndarens åsikter och argument och sedan argumenterar mot denna nidbild. De förvrängda argumenten framstår på så sätt som absurda och blir lätta att bemöta. De verkliga argumenten låtsas debattören inte ha hört. Motståndaren tvingas då lägga sin energi på att förklara vad den egentligen menar, och hamnar därmed i ett defensivt läge.

Nidbilden skulle här vara ”Men det du vill införa är ju censur. Vi vill inte ha det som i Kina.”. Man kan dock vara ganska säker på att till exempel Cecilia Malmström är en övertygad motståndare till sådan censur som den i Kina och andra diktaturer. Argumenterar vi mot internetfiltreringen som om det är censur ålägger vi indirekt Malmström och kompani med åsikten att censur är OK i vissa lägen. Malmström med flera kan nog lätt motivera att de inte alls gillar censur (i den klassiska bemärkelsen) och kan faktist vinna sympati på att de orättfärdigt belagts med den åsikten.

4. Debatten skiftar fokus från problematisering av blockering och filtrering

En ytterligare följd av allt detta är att vi i stället för att debattera vilka möjligheter och begränsningar filtrering och blockering av sidor på nätet har, hamnar i en debatt kring terminologi kring censur och yttrandefrihet. Det torde vara svårare att leda i bevis att filterförespråkarna är motståndare till yttrandefriheten än att visa att blockering och filtrering är problematiskt rent tekniskt till exempel. Under debatten märktes detta vid flera tillfällen. Man pratade om moralism kring vad som ska ”censureras” och vad som ”censureras” i andra länder redan.

Möjligtvis kan man anse att efterhandsblockering är en form av efterhandscensur men genom att använda ett laddat ord som censur tror jag vi riskerar att försvåra själva samtalet. Det är min personliga åsikt och det påverkar inte mitt motstånd mot filtreringen och blockeringen i sig. Minns hur debatten om huruvida fildelning är stöld eller inte stal fokus från större frågor som licenser, distribution av kultur, rättssäkerhet och proportionalitet. Det är på nätet lätt att gå i fällan Someone’s wrong on the Internet! och fastna i pingpongdiskusioner ”stöld – inte stöld, censur – inte censur” i stället för att lyfta blicken.


Avslutningsvis så tycker jag debatten var besvärlig då bägge sidor1 2 led av ovanstående problem och andra. Förespråkarna stod för märkliga åsikter som att ”det är ok att oskyldiga döms om vi så kan rädda ett liv” eller ”ja, interpol kan tänka sig en utveckling där man förbjuder anonymisering och kryptering, det är en ständig katt-och-råtta-lek mellan polisen och brottslingarna” Se Tors kommentar nedan..

Jag kan tycka att man försökte skapa otäcka bilder i huvudet på åhörarna av typen ”analvåldtäkt på småbarn” för att sedan argumentera för blockering. Risken är naturligtvis att man som åhörare är beredd att acceptera vilka motåtgärder som helst med en sådan bild för ögonen. Vidare tycker jag att polisen gör det lite lätt för sig när man avfärdar farhågor om att andra saker än barnpornografi kommer leta sig in på blocklistorna med ”Vad skulle väl vi ha att vinna på det?”. Det är ganska lätt att tänka sig saker som poliser och andra tjänstemän skulle kunna vinna på att tänja på gränserna. Syftet med transparens och kontroll av myndigheter är just att få bort misstankar om korruption. Som sagt, att hindra pedofiler från att finna barnporr verkar inte vara syftet med att hemlighålla listan eftersom det är OK att i TV hänvisa folk till sajter där man säger det ska vara lätt att finna sånt. Någon konsekvens borde kriminalpolisen uppvisa.

Vad jag hade önskat mig var en mer fokuserad debatt där man hållit isär olika metadebatter och kanske fört debattörerna tillbaka till huvudämnet när de seglade iväg alltför långt åt andra håll.

Just ja, vad tycker jag själv? Jag tycker blockering är ett ovanligt dåligt sätt att få bukt med barnpornografi (av alla sorter). Det är lätt att kringgå, det lägger resurser på fel sak (blocka i stället för att plocka ned och lagföra) och med dagens utformning verkar det helt saknas möjlighet att få en blockering prövad eller ens efterhandskontrollera listan. Efter utspelet om att det är lätt att finna barnpornografi på TPB kan jag inte heller säga att jag har förtroende för att kriminalpolisen har vare sig ett gott omdöme eller går att lita på, så en öppen granskning av listan är ett minimikrav för att över huvud taget införa något som liknar förslaget.

Överhuvud taget kan jag erkänna att jag är skeptisk till delvis hemliga avtal mellan staten och privata företag vad gäller något så viktigt som infrastruktur för kommunikation.

Annonser